I söndags så skulle vi iväg och bli uppsminkade och proffs fotade. Vilket vi såg fram emot.

Jag, Amy, Fanny, Carina och Emma skulle ut och vara lite på vift från pojkarna.

När vi äntligen hittade till Turning Torso i Malmö skulle vi hela 12 våningar upp vilket jag inte såg fram emot då det gällde hiss. Och fort gick hissen.

Vi kom upp och anmälde oss i kassan, sedan fick vi vänta, och vi väntade vi väntade i nästan två timmar innan vi blev sminkade. Sedan var det dax trodde vi. Nope vi fick vänta igen nästan två timmar igen innan det blev till att stå framför kameran. Och när vi väl var färdiga så fick vi vänta tills presis innan dom stängde innan vi fick chock priserna och se våra bilder.

Jag köpte en bild av mej och mina tjejer. 385:- gissa om man höll på att dö. Hade det inte varit för allt väntande så hade man nog inte blivit mer irriterad. Men man var redan uppretad när man kom in. Men bilden blev bra.

Började lägga allt på minnet så jag kunde göra det med tjejerna hemma istället. Så nu i helgen när alla barnen kommer hem till oss ska vi ha lite roligt med kameran och se om inte vi oxå kan fota profsigt. Vi får se hur det går.

Det har hänt väldigt mycket sedan sista inlägget. Jag vet att jag borde skriva oftare.

Som sagt vi var på Skånes djurpark innan vi skulle lämna av barnen. Fast min mans ex skulle som vanligt ställa till jävelskap. Helt plötsligt skulle hon inte hämta barnen på fredagen utan hon kom på söndagen den dagen vi skulle varit uppe i jaktstugan och suttit på vårt första pass på morgonen. Icke hon jävlades lite till och kom inte förrens klockan halv åtta på kvällen. Så vi fick brottom när hon kört med barnen att få in hundarna och började köra. Vi var inte framme förrens klockan halv tolv.

Packade ut från bilen in i stugan, jag säger bara det tack Eva, hon hade varit så gullig och fixat lite nytt kaffe till oss som stod färdigt med två muggar brevid kannan. Där ute lyste en marchall välkomnande när vi kom fram. Vilka härliga svärföräldrar man har fått.

Drack lite gott kaffe och kröp till kojs, fast i jaktstugan ligger hundarna i vår säng vilket dom inte får göra hemma.Och jag kan tillägga att det är små våningsängar. Så när det kommer en stor brun hund på närmare 30 kg och baxar ner baken intill en så har man inte mycket svängrum. Den lilla pluttan ville oxå upp i min slaf fast det hade inte gått så min man lockade till sej henne.

Tidigt på morgonen väcker min man mej med kaffe och en härlig kyss. Vilket uppvaknande. Jag började känna fjärilarna i magen det var ju faktiskt mit första jaktpass och jag viste inte hur det skulle gå. Min man och jag satt och pratade över kaffet medans vi plockade på oss sammtidigt. Och vi kom fram till att mitt första pass skulle vara på ett nytt torn med bra skjutfång.

Jag kysste min man lastade in hundarna och geväret, hoppade in i bilen och började köra. Väldigt vad nervös man kan vara, fjärilarna blev värre ju närmare jag kom mitt pass. Jag tänkte mycket på hur jag skulle göra när jag kom fram och hade ställt bilen vilka saker jag skulle tänka på och hur jag skulle göra. Vilket var tur i sig för jag började komma ihåg vad som gällde när jag skulle till mitt pass, det var att gå sakta och tyst.

Hittade mitt pass och höjdrädd som jag är kände rädsla och undrade hur detta skulle gå. Man såg rakt ner genom golvet vilket inte underlättar svindlen. Lyckades få stolen rätt så jag kunde sätta mej ner och försöka koncentrera mej på att leta djur istället för att tänka på var jag satt.
Det tog en stund att få kontroll över känslorna men det gick.

Det tog inte lång stund innan jag såg något i ögonvrån, för att tillägga till min vänstra sida fanns ett stort kallhygge med en liten gräsäng och rakt fram hade jag en linje med träd och buskar, till höger fanns det två kullar och bakom dom fanns en skyddad äng. På höger sida ser jag mellan kullarna att det rör sig och det ser ut att var i ljusbrun färg, jag tar upp mitt gervär och lägger det rätt så jag kan se om det är en bock. Jag kom ihåg vad min man sa, att om öronen står rakt upp kan det vara svårt att avgöra om det är en bock eller en get. Vilket stämde för det gick inte att se. Men som tur var så vände den sig så att jag fick bredsida på djuret, och kännde lite besvikelse över att det var en get, men det byttes snart ut i intresse för efter henne kom två kid. Det var givande att sitta och studera dessa tre djur hur dom fungerade tillsammans. För att tillägga så ner tre meter ifrån mej på högra sidan satt en hare och glodde på mej hela tiden.

Skottet gick av och man undrade genast vem i jaktlaget som hade haft tur. Men det tog inte lång stund innan telefonen ringer och min man ville att jag skulle komma till bilen. Jag tittade efter geten som redan var långt borta efter signalerna. Och missmodigt ger mej tillbaka till bilen. Min man var inte glad för Kent hade skjutit en bock för våra valpars skull så att dom skulle få lukta. Jag hade faktiskt glömt bort att om jag låser bilen ska jag lägga nycklarna på ett ställe som vi kommit överrens om. Han kunde inte ta ut rajja. Jag följde med ut på det stora kalhygget och fick se Kents spetsbock. Vi satte hundarna på spåret och rajja fattade direkt och gick i spåret ända fram till djuret. Sedan försökte hon slicka ihjäl det vilket såg roligt ut, för när max kommer i närheten av ett djur som skjutits så hoppar, sliter biter och drar han i det. Men inte rajja det skulle bara slickas, tror att det kommer sen när hon blir större.

Vi passade djuret och hjälpte Kent att få det till bilen han har problem med ena knäet. Stod och pratade en stund och jag känner hur min mage börjar knorra av hunger så jag säger hejdå så länge och börjar köra hem till stugan. Väl framme så är pappa och mamma vakna och mornar sej lite med kaffe och en cigg vilket för min del satt fint med kaffet. Vi satt och pratde lite och hon visade mej svampen hon plockat dagen innan. Och jag måste tillägga att Eva och jag är skogsmullar, älskar att gå i skogen med henne och plocka svamp och bär. Jag gick in för att få i mej lite mat så vi kunde åka en runda, för pojkarna skulle röja och bygga ett torn.

Gissa ocm vi hittade svamp och pappa skrattar och frågar om vi inte får utslag för det får han bara av att tänka på den väldigt goda svampen. Och Eva rolig som hon är skrattar och säger att om han inte är snäll så lägger hon svamp i hans säng i natt...

På kvällen efter middagen när det närmar sig halv sex börjar vi göra oss i ordning. Jag har sagt till pojkarna ofta att få se en räv skulle vara något speciellt. Så jag fick passet där Kent sköt sin bock, inte för att jag trodde det skulle komma några rådjur med tanke på vad som hänt på morgonen.

Körde ut bilen till stället där den kan stå, smyger mej fram mot kanten till kallhygget och tittar ut på det igen, hade sett det under morgonen men då kändes det inte lika stort och inte lika långt ut till tornet. Det tog mej 20 minuter ca innan jag kunde sätta foten på första steget. Kröp upp i tornet och letade efter stället där räntan låg så jag viste var jag skulle titta ofta om det skulle komma en Mickel. Satt och kollade i olika vinklar i ca 45 minuter och helt plötsligt dyker det upp ett rådjur från min högra sida. Tar upp geväret lägger det till rätta och tittar i siktet, hjälpte inte mycket djuret var så långt ifrån att jag hade aldrig skjutut. Tar upp kikaren vilket inte hjälpte mycket då den kändes klumpig och ovan, fick alltså inte rätt på den.

Följde djuret med kikarsiktet och tänkte många gånger snälla kom närmare. Och min bön måste ha blitt hörd för långt bort går en grusväg och där kom en stor bil körandes. Och denna bilen gjorde så att djuret ändrade riktining mot mej istället och började komma så nära att jag kunde urskilja vad det var, och gissa det var en stor bock med stora horn. Jag följde honom fast enligt min uppfattning var det för långt mellan oss för att trycka. Sedan försvann han bakom kullen. Geväret höll jag kvar och bara lyfte huvudet för att spana utefter kullen och hoppades att den skulle komma fram. Efter en liten stund vilket kändes som en evighet dök min bock upp, och nu låg han på perfect avstånd ca 80 meter. Men han gick sakta, så jag provade en sak pappa hade sagt till mej, jag vislade en ton och jodå han stannade och då gick fingret som det skulle. Bocken stegrade sig och jag laddade snabbt om och kunde inte låta bli att pusta ut. Han hoppade tre steg och sedan bara försvann han rakt ner. Gissa om jag blev snopen, han bara försvann. När jag insett vad jag lyckats med och att det var min första bock började kroppen skaka. Jag vet att jag satte ett perfekt skott för jag hade varit inne på jägarförbundets hemsida för ungdommar och provat olika skottlägen i ett spel där man får förklarat hur djuret reagerar och hur skottplats kan se ut efter ett skott.

Tog upp min telefon skakade så kraftigt att jag knappt kunde slå min mans nummer och ringde, det bubblade i hela kroppen för jag ville skrika att jag fixat det. Min man blev jätteglad och lovade att komma och hjälpa mej, jag kunde inte stå still och vänta så jag började sakta gå tillbaka mot bilen. När jag var nästan framme så kom min man, han kysste mej och grattulerade.

När vi kom bort till bocken förstod jag varför han försvunnit, han hade hamnat i ett hjulspår efter maskinen som kapat träden. Och så klart ner i lite lera men som tur var inte i andra spåret vilket var vattenfyllt. Jag och min man fixade till bocken inför hemfärd och min man sa att han var stor och tung, så det var en fin bock. Ock jag måste tillägga att hornen är väldigt ovanliga fast dom är mina första. Och jag är väldigt glad och belåten över att jag fixade det så bra.

Nu har det gått en vecka sedan jag skrev sist. Vi har fått gjort väldigt mycket och barnen är helt slut av en vecka full med aktiviteter.

I lördags var vi och badade nere vid stranden och barnen blev bruna men dock inte jag som blev en aningen röd.

På söndagen åkte vi allihopa till Skånes djurpark och gick där en hel dag. De stora barnen gick och fotade med sina mobiler och var helt inne på alla djuren.

De små gillade vilsvinen bäst, vi klappade årsgrisarna och det slutade med att vi hade alla där och alla skulle bli kliade på magen. Gässen blev oxå väldigt uppskattat, barnen skrattade gott åt att gässen gick in i hästhagen flaxade lite hotfult med vingarna mot hästarna som bara blängde lite surt på gässen. Gässen kände sig stora och kunde sedan gå fram till vattenskålen och dricka.

Kronhjortarna fastnade jag för, fast kanske inte den som låg närmast staketet, jag klappade honom lite på baken och han grymtade långt ner i halsen, viste inte om det var för att det var skönt eller för att han skulle skrämmas lite, men vist vet jag att så pratar dom, men det var ändå lite si och så.

Vi provade att se hur långt vi kunde hoppa, det fanns en bana som man kunde se hur långt man hoppade och jämföra med vilka djur man hoppade lika långt som. Barnen skrattade och skojade. Men det hela slutade lyckligt för alla.

Skogens konung är väldigt maffigt att se, och bara tanken på att kunna se en sådan ute i skogen skulle varit lite skrämande, tänk att få höra ett brak bakom en och där står en stor stor stor ålgtjur. Det hade varit respektingivande.

Nu ska jag köra och hämta min minsta tös på dagis och ikväll ska jag lämna henne och min äldsta till deras pappa, sedan ska jag fixa för jakten som kommer.

Idag har varit en varm dag, presis perfekt för en dag på stranden.


Vi väntade ett par timmar så att det skulle bli presis lagom till innan det blev som varmast. Packade en fikakorg och åkte. Fast strand och strand vet jag inte om man kan kalla det, men en insjö med en fin strand att ligga på. Och många folk var det första parkeringen gick inte att få plats på så vi körde ner till båtplatsen. Och där fanns det flera platser. Vi parkerade bilen och lastade av barnen, bara två små tre åringar, dom stora tonåringarna hade redan cyklat ner. Hittade en bra plats där det var gräs och två meter ner till vattenbrynet. Dom små kunde leka och vi kunde ha uppsikt utan att det skulle bli för långt att springa om det skulle vara något.

Och barnen hade det väldigt roligt i vattenbrynet, dom letade stora musslor och skulle ha dom med sig hem, jag har fortfarande inte fått dom att förstå att det är levande djur där i.



Min man var lite försiktig med badandet, han tyckte att det var lite kyligt, och jag tyckte att det var rent ut sagt skit kallt. Men bada ville han inte riktigt först. förrens Fanny kom och skulle hjälpa till.......




Men efter lite blöt övertalning från Fanny så slängde han sig i vattnet. Småbarnen tyckte att det var väldigt roligt att se pappa springa.


Men som alla dagar så tar det slut någongång. Och det gjorde denna oxå. Vi var tvungna till att packa ihopa och bege oss hemåt, för vi skulle åka och låna en bil till. Vi sitter just nu bara med en bil och vi är sju personer när alla är här. I morgon ska vi åka till Skånes djurpark och ha en trevlig dag med barnen, det är ju ändå semester.

Idag har varit väldigt avkopplande och lungn förutom att de två små bråkar och skriker.



Jag och min man har mest småfixat hemma idag. Skulle baka bröd vilket blev en hit som vanligt. Och tänkte att jag skulle göra lite lemon curd till min man, han är rent tossig i det. Men det gick åt pipan, jag rörde hela tiden och det lyckades mej att bränna den i botten ändå. Gissar att det är grytan vilket inte är den bästa grytan i världen. Men han räddade lite som han satt och mumsade på.



Sedan vid sex tiden åkte jag och manen ner till skytteklubben och skulle träna lite det är snart dax för lite bockajakt, vilket jag längtar efter. Jag hoppas att jag får jakt lycka på min första jakt. Men jag vet inte om jag kommer att dra sådana jakthistorier som min man och hans pappa drar ibland. Förra årets älgjakt har jag hört mycket om och det blir inte bättre. Älgarna, måste tillägga att dom sköt var sin, att älgarna bara blir större och större för varje gång historien går igen. Nu är dom så stora att dom var tvungna att bygga ut dörrhål och tvingades att ha hjullastare för att få hem hornen. Och här måste jag tillägga att det var några små spetshorn.



Jag har sagt till dom att jag kommer inte att skryta utan att mina horn kommer att vara stora. Det är väldigt roligt när jag tänker på det. Dom har en norrläning oxå i jaktlaget och han drog en historia för mej så jag trodde att jag skulle trilla av stolen. Det handlade om smygjakt, och han hade smygit ut på ett stycke och såg älgen stå längre ut på ängen, han hade tagit ner huvudet och börjat smyga ut till den här älgen. När han skulle titta upp för att se var han var i jämförelse till älgen, visade det sej att han låg rakt under älgen.



När jag satt och kopplade av på altanen så hörde jag ett dovt dunkande i trädet bakom huset. Jag sprang in och hämtade kameran för jag hoppades att det skulle vara spillkråkan, men det var det inte utan denna fina fågel funkade lika bra att fotografera.


Töserna har sina killproblem, och det är inte lite det. Det är bara killar hit och killar ditt. Gör slut med den och blir ihopa med han. Jisses höll man på så när man var ung?

Badade hundarna igår, vi hade köpt ett nytt hundshampoo och detta innehöll oxå balsam, vilket märktes på vår lila Rajja. När hennes päls torkat så stod den på alla håll, presis som när man sovit oroligt en natt och man vaknar upp, går ut på toaletten och tittar sej i speglen, och då brukar man få en smärre chock när man ser ett hårmonster. Ungefär så såg Rajja ut och det påminner lite om en rugguggla. Så idag har vi kallat henne det.

Nu ska jag äta lite glass med familjen och titta lite på tv, sedan ska jag flörta lite med min man och se om han känner för att använda sina magiska fingrar över min rygg idag.

Jobbigare och hemskare kan det inte bli.....

Idag är en sådan dag där man skulle kunna be alla dra så långt pipan räcker. Har ni oxå kännt det så? Och inte blir det bättre av att partnern går runt en som katten kring het gröt. Det gör det hela tusen gånger värre, och jag har sagt till honom att inte göra så när jag känner på detta sätt. Att saken blir bättre om han tar tag i mej och kramar mej får ner mitt humör genom att ge mej det jag behöver mest just nu, ömhet och kärlek, förståelse och värme.

Men inte det är som vanligt han drar sej undan och det gör att jag blir så jävla förbanad att jag inte klarar av att vara hemma. Varför ska man inte kunna komma ihåg att när man behöver en som mest så va där. Jag försöker och jag vet att jag är sådan, för ingen har sagt något. Det är inte ofta jag är så här, och då borde man väl komma ihåg det, eller?

Och inte blir det bättre av att min äldsta tös inte kommer ihåg var hon har lagt sin spruta, den som är så viktig. Hon är allergisk mot getingstick. Och inte underlättar det heller av att hon inte kommer ihåg vad man säger till henne. Det enda hon har i huvudet är inte killar som man skulle kunna tro utan det är datorer och spel vilket gör mej arg där oxå. För hon är lat och orkar inte mycket vill bara sitta framför datan, och det har resulterat i dataförbud här hemma, men som inte hennes pappa kan hålla jämna steg med.

Vad gör jag för fel som tydligen är så dålig på familj och manligt beteende.

Jaha så sitter man här igen och låter tankarna rulla runt i huvudet.


Efter 14 år så trodde man att man tillhörde en familj, gissa vilken besvikelse när jag inte blev bjuden på min dotters gudföräldrars bröllop. Är det bara för att jag och min dotters pappa inte är tillsammans längre? Det kändes lite i kroppen, att man kunde bli avpolleterad så pass fort.


Och är det inte så att gudföräldrar ska ta hand om barnet när föräldrarna går bort? Min första dotter hade ett par vänner som gudföräldrar vilket inte blev så väldigt populärt efter fem år så försvann dom från hennes liv. När jag så fick min andra dotter tänkte jag att det problemet skulle jag inte ha igen så jag lyssnade på mitt ex och tog en släkting till honom. Fast idag ångrar jag det ur djupet av mitt hjärta att jag inte följde mitt eget val. En av mina kusiner hade passat bättre det visas redan idag och tösen är bara tre år gammal. Gudföräldrarna hör inte av sig sedan dom fick ett eget litet barn. Men min kusin kramar och frågar ofta efter Milla och hur det är med henne. Går det att byta gudföräldrar? Idag skräms jag av tanken på vad som händer om jag och Millas pappa skulle gå bort, ska hon flytta till dom och bo där med folk hon knappast känner? Men jag får försöka leva med denna oron och hoppas att allt löser sig.


Men varför älta detta gjort är gjort hur mycket jag än vill vrida tillbaka klockan och göra på mitt sätt så går inte det. Kan bara hoppas att dom inser fakta och tar tag i sitt ansvar.


Varför ska det vara så väldigt svårt att få tag i bilen man vill ha för pengar man har råd med. Varenda gång jag hittar på nätet så är den borta. lite jobbigt. Känns väldigt desperat just nu av att hitta en bil till. Det funkar inte i längden att bara ha en bil.



Var och badade hundarna igår och Rajja har lika roligt som alltid i vattnet, hade hon och Max kunnat skulle dom bosätta sej i vattnet. Visst jag vet att båda är vattenhundar men så roligt som dom har, så är det problem. Och det märkte jag när vi åkte till Landskrona för att hjälpa till med en båtmotor som beehövde justeras. Och i småbåtshamnen fanns det en ramp som man körde ner båten i vattnet. Just där det är väldigt halt skulle Rajja så klart försöka dra ner mej. Som tur var så hade jag Max att hålla tag i så det gick inte. Men roligt hade vi, som vi skrattade när hon sprang och jagade dropparna som hon skvätte upp med sina tassar.

Men när vi var nere vid sjön där vi bor så är det lite annorlunda dom hoppar och skuttar och drar. Dom vet var vi är och vad som ska hända. Max fick jag en bra bild på när han ligger och väntar på något, vad vet jag inte.

På lördag kväll efter jobbet går min man äntligen på semmester vilket ska bli skönt att få ha honom hemma lite. Men dom första två veckorna blir inte själva utan med alla barnen. Vilket börjar redan kännas. Mina två barn är det inga problem med, men den äldsta och den yngsta av min mans barn har jag lite svårt med. Den mellersta funkar bara fint. Men det är nog för att hon inte lyssnar på sin mor som försöker inbilla dom en massa om mej och deras pappa. Men den äldsta, ja vad ska jag säga, det är som att börja på ruta ett hela tiden. Den yngsta, jag hade svårt att tro att han kunde vara min mans barn för det finns inga likheter och så är min man inte 100% säker heller, men han vågar inte åka och testa för att få reda på sanningen. Han är rädd för att bli ledsen, jag kan inte släppa det hela men jag försökte för min mans skull. Och det gick åt skogen när folk som jag knappt känner kommer fram och frågar om han verkligen är min mans barn. Jag och min man vet hur hans ex höll på. Och det är väl antagligen därför som kännslan infinner sej hos mej. Önskar att det fanns ett sätt att få lite frid i hjärta och själ med allt detta.

Men efter två veckor som antagligen blir hektiska så ska vi få en vecka bara för oss själva, själva och själva vi har två små ändå fast dom är håriga. Det är bocka jakt och iväg ska vi, jag hoppas att jag får skjuta min första bock, det hade varit toppen i och med att det blir min första jakt.

Hej allihopa

Det har hänt en hel del sedan sist jag skrev. Vinter var det och nu sommar är det. Vi hade presis skaffat en hundvalp som hette Tabby, tråkigt så fick vi leta efter ett nytt hem till henne då jag inte tålde hennes korta päls. I två veckor surade Max och ingenstans fick man vara ifred. Så vi började leta och hittade en liten wachtel hona som vi hämtade så fort det bara gick. Rajja heter hon och är nu 5 månader gammal. Max är lycklig och älskar att låta henne göra vad hon vill. Vilket vi tycker är lite synd om honom för hon kan gå väldigt hårt åt honom i öronen, eller när hon tränar dödsstöten på honom fast det händer inte så mycket, Max ser ut presis som om det är en mygga som kommer och puttar på honom.

Det planeras oxå bröllop vilket barnen planerar mest. Fanny och Göran har samma tankegång när det gäller NÄR vi ska gifta oss, då helst förra veckan. Amy är oxå eld och lågor och tänker på kläder redan. Jaha väldigt kul fast jag vill nog själva planera det så vi får det som vi vill ha det. Har tänkt lite i 40-tals still och det tycker Göran att det låter toppen.

Det är inte bara soligt på himmlen det finns en hel del moln oxå och dom drar ihopa sej väldigt. Görans ex Lena har en väldigt konstig inställning när det gäller hur man talar om den andre föräldern. Samuel har kommit några gånger och sagt att " pappa du är en skitstövel". Jaha vem har sagt det frågade Göran " det sa mamma " tycker att det är hemskt att Göran ska få höra det från sin son hur hans ex tycker om honom. Barnen har faktiskt inte med det att göra utan det ska bara vara positiva tankar om föräldrarna oavsett vad man tycker och tänker.

Men nu ska jag inte sitta och älta detta tråkiga, alla barnen samlas hos oss i morgon fast vi har redan den största skaran här och det är skönt, dom sover länge då speciellt tonåringarna. 12.00 idag tyckte jag att nu får dom faktiskt ta och stiga upp ur sängarna. Milla sover oxå lite längre men inte sååå länge. Töserna planerar att åka till marknaden idag igen, jag gissar att det är nog en massa snygga killar som drar som man kan titta på. Och det tycker jag är helt okej dom är i den åldern då man tittar och blir blyg och frågar efter telefonnummer.

Vad har mer hänt....

jodå en hel del men det får jag ta en annan dag nu ska jag gå och fixa färdigt sylten som jag håller på att kokar.

Första dagen barnfritt på länge

Helt tyst är det. Man sitter och försöker få loss stoppen i öronen, men det finns inget där, det är så tyst. Väldigt ovanligt, så man försöker intala sig att barnen sover, man går och plockar lite. Går in på rummet och ska kolla så att täcket inte har kasat ner, men det ligger ingen där, det är en säng utan någon som liggen och sussar så gott. Fast denna gången tänker jag försöka låta bli att plocka fram kläder till barnen i morgon, det finns ingen att klä på.

Så hur ska jag klara en hel helg med en sådan tysthet, jo väldigt enkelt, jag åker ner till klubben och trännar lite skytte. Då får jag lite liv i öronen igen. Men inatt kommer det att bli jobbigt, jag brukar ligga och lyssna på andetagen från milla för att kunna somna så måste jag veta att hon sover lungt, så inatt finns det ingen att lyssna efter. Får rikta in min hörsel på att lyssna antingen efter hundarna eller min man, eller så får jag försöka intala mej att hon ligger där och sover och att jag kan höra henne.

Vi får se hur det går men jag saknar henne redan fruktansvärt mycket och det har bara gått fyra timmar.

Äntligen

Äntligen är jag av med migränen, vilken mardröm det har varit. I söndags fick jag ont i nacken och i måndags började den onda cirklen att göra sej påmind, man drar upp axlarna mot hakan och man känner migränen krypa upp för nacken fram mot pannan. Och när det har kommit till den gränsen att man inte kan ta ner axlarna och slappa av för att man får mer ont i huvudet så kan man inte slappna av i axlarna så man blir av med det. Fram till igår torsdag orkade jag inte längre då hade jag testat olika preparat och inget funkade, så jag ringde läkaren. Och han fattade presis den onda cirklen som inte gick att komma ifrån och jag kunde få något som hjälpte istället. Och i går kväll för första gången på en evighet känns det som fick jag bara vanlig huvudvärk och det var otroligt skönt att bara ha vanligt ont i huvudet och inte migrän.

Har inte släppt helt men snart gör det det får jag hoppas. Men man känner sej som en skit som inte har haft samma tålamod med tösen och inte har varit på humör för att vara med henne. Min lilla milla har ett showande som är fantastiskt annars men inte just då. Hon sjunger och dansar väldigt mycket och mycket är hittepåande. Vilket är väldigt roligt för hon hittar på melodin och låten efter vad hon antingen gör eller har gjort. Så ibland får man reda på saker som hon gjort som inte skulle gjort vilket gör att man skrattar väldigt mycket. Men det värsta är att man måste hålla minen och fråga henne vad hon har gjort och då får man oftast ett leende och lite blink med ögonen, och vem kan motstå en sådan charm.

Nu ska jag mysa med min underbara man och ta det lungt då jag känner att allt inte är som det ska med nacken kanske kan jag få lite massage ikväll med hans magiska fingrar. Gissa om han hade tjänat bra som massör.

kram alla där hemma

En dag som bara gått fel

Har ni oxå haft den turdagen då allt ja just allt bara gått åt ett håll? Och då menar jag inte åt ett bra håll. Denna dagen kan man nog jämföra med en fredag den 13. Ett passande namn på denna dag. Från jag vaknade tills nu så har inget funkat. Det kvittar vad jag än har gjort så är det fel eller har blivit fel i både tal och görande.

Så hur kunde denna dagen bara gå så fel. Ja jag gissar på att det hela började med vaknandet med migrän, ingen bra start på dagen alls. Sedan upptäcker jag att det fattas saker, jaha, sedan när jag lokaliserat sakerna så var mitt humör redan på väg åt fel håll. Inget bra alls. Och som smör ovanpå moset så har vi fått ohyra i skafferiet som jag upptäckte och det är lite överallt och det blev inte alls bra då med tanke på frukosten fick ändras vilket inte är så lätt med en envis treåring.

Ju längre dagen gick ju sämre gick den. Skulle med och kolla en ny bil med manen idag vilket inte blev av då vi rök ihopa. Sedan när han kom hem rök vi ihop igen angående regler och barn.

En tur i skogen

Idag har det varit lugnt så det fanns en stund för att ut i skogen med kameran i högsta hugg. Och gissa vilken tur jag hade idag, det kan inte bli bättre när man går och lullar lite i skogen. Helt plötsligt hör man några ovanliga ljud, kvistar som bryts. Man försöker ge hörslen allt man har och står på helspänn och vrider huvudet för att försöka avgöra var i från ljudet kommer eller om det bara var en inbillning. Men nej jag hörde det igen det låter tungt i skogen, smyger mej fram mot en stor gran och kikar försiktigt fram under grenarna. Vilken lycka det är att få se en flock med kronhjortar gå sakta och lungt över vägen. Vislar lite för att få deras uppmärksamhet så jag kan få några bra bilder och jodå dom ställde upp sej så fint, dom är väldigt nyfikna av sej.

Det är detta som gör det värt att fotografera och ta jägarexamen. Läran om vårt vilt, att kunna avgöra vad det är för vilt man ser och ungefär man gör för att få deras uppmärksamhet så man kan få dessa underbara bilder av dom. I detta läget önskade jag att jag hade ett större objektiv så jag kunde komma närmare så man verkligen kunde se deras grasiösa kroppar. Dessa djur vars gång som nästan svajar fram när dom travar. Detta är en underbar dag att få råka stöta på dessa.

Men inte för att jag är svältfödd på djur, vi har ett par ekorrar som bor på vinden och kan ställa till med ett himmla oväsen när dom springer runt där uppe. Visst dom delar utrymmet med möss oxå men det tar vi för erkorrar är härligt söta att titta på, och för att inte tala om när dom börjar med sitt revir hävdande på våren när trädet med hasellnötter börjar slå blad. Då är dom väldigt vilda och full fart på sej. Att dom kunde hoppa mellan träd som står ungefär två till tre meter ifran varandra visste jag inte innan. Att studera dessa djur oxå har gett mej en helt annan förståelse för dessa små livliga djur.

Så det är inte helt fel att bli jägare för det är så som många inte tror att där det finns jägare så finns det faktiskt mer vilt än på de marker som inte har jägare. Jag vet att det låter konstigt men jägaren har faktiskt viltets bästa för ögonen. Många gånger så får naturvårdsverket och andra instanser som har hand om vårt vilt och olika regler faktiskt reda på mer från jägarna än vad dom själva kan få reda på. Jägarna räknar av viltet, berättar om det förekommer några sjukdommar, konstiga dödsfall osv osv. Så det är inte bara så att bara för att man är jägare så ska man skjuta hej vilt på allt som rör sej. En jägare lyckönskar djuret när det inte blev skjutet om inte allt stämde. Man vill inte skjuta ett vilt om man inte är säker på att man få ett bra skott, onödigt lidande för djuret är inget man eftersträvar.

Lördag

Jaha så var det äntligen lördag idag. vår stora vove blev två år idag, grattis Max. Och på ren jäkelskap mot svågern så bjöd vi in på kalas för deras vove Ozzy. Vilket blev uppskattat med ett gott skratt. Det innebar att vi fick fixa en vove tårta. Våldigt roligt. Hundarna tyckte att dagen var rolig och smaskig. Dom åt och busade i trädgården.



Sedan kom vår stora katt Nemesis hem efter en av sina turer och satte respekt i Ozzy som är en stor och stark hund. Väldigt roligt, det måste faktiskt sägas att våran katt väger närmare 6 kg, och är inte rädd för hundar så när Ozzy ställde sej för att jaga Nemesis gick inte det som planerat, han stor kvar och eftersom Ozzy inte backade så gick Nemesis ett steg närmare och stirrade stint på Ozzy. Detta resulterade i att Ozzy inte kände sig bekväm med det hela det gick inte så som han hoppats på, att få jaga katt.


Så här skönt myser våran katt när den gjort något spännande. För ni som undrar så är det en korsning mellan bondkatt och en norsk skogskatt. Min framtida katt som jag jätte jättegärna vill ha är en Mainecoon. Det är vad jag kallar katt en kattras som växer tills den är fyra år och kan väga närmare 13 kg vad jag då har hört.





Milla hon är för härlig den tösen, min man var ute och fixade något när han kommer in i hallen så står Milla där med något bakom ryggen och tittar på pappa som om det regnar. Pappa frågar vad hon har bakom ryggen, och Milla svarar i lite barsk ton, "gå nu in med dej", och vinkar med handen på samma gång. Detta resulterade i att min man inte kunde hålla masken utan gick snabbt in till mej och berättade det hela. Men för att berätta vidare han visste att det fanns en penna i handen på henne, och den använde hon mycket riktigt på sig själva, så benen blev väldigt konstnärligt målade IGEN.



Det har varit en härlig dag med avkoppling och bus om vart annat. Milla hon skulle åka pulka idag igen och det gick inte tillräckligt fort när vi drog utan hon ville att det skulle gå fortare. Vi hämtade selen till Max och han blev eld och lågor, det var jobbigt att få fast han i selen för han ville springa hela tiden. Till slut gick det och iväg bar det, Milla skrattade lika mycket som igår och blev lika sur när det var dax att gå in då det kändes som om det börja frysa.

Fredag

Som jag sa igår, plugga plugga plugga. Och det har jag gjort mängder men det kommer till en punkt i studerandet när hjärnan inte orkar ta emot mer. den gränsen kom och gick ett antal gånger under dagen, när man kommer på sej själv med att läsa samma stycke ett flertal gånger är det dax att ge upp för dagen.



Det blev istället att fixa det sista med bilen, in och besiktiga och gissa den gick faktiskt igenom efter många försök senare, att det ska vara så svårt att lokalisera något problem i en bil. Men nu är vi lyckliga igen äntligen två bilar att köra med istället för en bil som man nästan spelar tärning om vem som ska ha den.



När vi kom hem efter en liten avkopplande resa var det dax att gå ut och se om vår wachtel Max tycker om att dra pulka lika mycket som att dra runt min man på cykel. Och gissa han älskade det han drog och drog och vår minsta bara skrattade för fullt, har aldrig hört henne skrika av skratt på det sättet. Vår lila vorsthe Tabby fattade inte ett dyft utan sprang runt och bet Max i örat vilket han inte brydde sej om.

Här är en bild där det går undan. Barn och hundar är glada och har en så trevlig stund att det var värt att föreviga detta härliga ögonblick. Inte för att sedan när det var dax att gå in som någon var intresserad att gå in och äta lite nä minstingen ville en gång till bara en gång till, och Max såg inte trött ut utan mer besviken när vi tog av honom selen.

Provade något nytt till middagen vilket är som att spela på lotto och vinna högvinsten om det går hem hos Milla. denna gången gick det inte riktigt bra alls. Hade köpt grekisk philodeg, som jag provade att fylla med lite eget. Blandade älgfärs, svamp, tomater och vitlök i pannan som fick steka upp och bli gosigt gott, sedan hällde jag i salt peppar och lite sweet chili. när detta hade stekts färdigt var det dax för mosarellan men den hade jag skivat i små bitar och blandade ner så att det smälte. Gjorde små vårrullar av det hela och det blev kanon lyckat alla andra åt så det stod ut genom öronen, men inte Milla hon är en svår nöt att knäcka ibland. Så det blev till att ge henne lite köttfärs som blev över med lite vitlöksbröd. Men på det hela stora så är jag glad det blev inte storvinsten men nästan.

Sitter och funderar på varför man är som man är, är det biologin eller är det omgivningen som skapar den man är innerst inne? Eller är man den man är för att man själva formar sej som man vill genom alla olika vägval som finns i livet. Hur hade jag varit som människa om jag inte haft barn idag? Hur hade ditt liv sett ut om du hade valt annorlunda vid stora korsningar i ditt liv?

Nä nu är det dax för att gosa med mina barn innan det är jag som somnar med min lila idag.

torsdagskväll

Idag den 19 februari.
sitter här och försöker få fart på rumpan när jag igentligen skulle sitta med näsan i mina böcker. Har ett enormt stort prov på måndag något som jag gärna skulle vilja klara. jägarexamen med högvilt som inriktning.
Men samtidigt så vill jag inte läsa mer just nu. Har mina underbara töser här hemma och min ena styvdotter, det är ju faktiskt sportlov, konstigt nog så är alla sjuka. ingen orkar gå ut och leka i snön tycker att det är tråkigt då det faktiskt är snö på sportlovet vilket var väldigt längesedan.
Min minsta tös som heter Milla och är två och ett halvt år är full rulle fast hon är förkyld. Min äldsta dotter heter Amy och är 13 och den åldern vet vi ju hur det är. "men mamma måste jag gå ut, jag vill sitta framför datorn jag orkar inte vara ute det är inte roligt" ja så låter det tills jag kommer på ett sätt att få ut henne, oftast brukar hundarna hjälpa mej i den sitsen.
Min styvdotter Hanna 15 år och världens lugnaste och goaste tjej, ja henne behöver jag faktiskt inte lirka med. det är presis som om man får försöka ta ett lasso runt henne och stoppa henne lite i sin framfart. Så väldigt mogen för sin ålder att jag undrar var är barnet i henne.

Min minsta har kommit i den åldern nu när man ska försöka vara allvarlig men oftast går det inte, hon har en härlig förmåga att få oss att skratta så vi inte vet var vi ska ta oss till. Hennes favoritord just nu när man pratar med henne är "åhh jooo" och så lägger hon huvudet på sned och ler med ögen. Och där föll man pladask rakt ned i hennes ögon och hon rakt in i hjärtat.

Fast det är inte alltid bara dans på rosor när det gäller den lilla, hon har ett ruggigt humör oxå vilket jag inte har en anning om var det kommer ifrån "fast jo det har jag men vill inte kännas vid det, vanlig förnekelse" och då är inget bra inget funkar och hennes humör är totalt kaos.