Det har hänt väldigt mycket sedan sista inlägget. Jag vet att jag borde skriva oftare.

Som sagt vi var på Skånes djurpark innan vi skulle lämna av barnen. Fast min mans ex skulle som vanligt ställa till jävelskap. Helt plötsligt skulle hon inte hämta barnen på fredagen utan hon kom på söndagen den dagen vi skulle varit uppe i jaktstugan och suttit på vårt första pass på morgonen. Icke hon jävlades lite till och kom inte förrens klockan halv åtta på kvällen. Så vi fick brottom när hon kört med barnen att få in hundarna och började köra. Vi var inte framme förrens klockan halv tolv.

Packade ut från bilen in i stugan, jag säger bara det tack Eva, hon hade varit så gullig och fixat lite nytt kaffe till oss som stod färdigt med två muggar brevid kannan. Där ute lyste en marchall välkomnande när vi kom fram. Vilka härliga svärföräldrar man har fått.

Drack lite gott kaffe och kröp till kojs, fast i jaktstugan ligger hundarna i vår säng vilket dom inte får göra hemma.Och jag kan tillägga att det är små våningsängar. Så när det kommer en stor brun hund på närmare 30 kg och baxar ner baken intill en så har man inte mycket svängrum. Den lilla pluttan ville oxå upp i min slaf fast det hade inte gått så min man lockade till sej henne.

Tidigt på morgonen väcker min man mej med kaffe och en härlig kyss. Vilket uppvaknande. Jag började känna fjärilarna i magen det var ju faktiskt mit första jaktpass och jag viste inte hur det skulle gå. Min man och jag satt och pratade över kaffet medans vi plockade på oss sammtidigt. Och vi kom fram till att mitt första pass skulle vara på ett nytt torn med bra skjutfång.

Jag kysste min man lastade in hundarna och geväret, hoppade in i bilen och började köra. Väldigt vad nervös man kan vara, fjärilarna blev värre ju närmare jag kom mitt pass. Jag tänkte mycket på hur jag skulle göra när jag kom fram och hade ställt bilen vilka saker jag skulle tänka på och hur jag skulle göra. Vilket var tur i sig för jag började komma ihåg vad som gällde när jag skulle till mitt pass, det var att gå sakta och tyst.

Hittade mitt pass och höjdrädd som jag är kände rädsla och undrade hur detta skulle gå. Man såg rakt ner genom golvet vilket inte underlättar svindlen. Lyckades få stolen rätt så jag kunde sätta mej ner och försöka koncentrera mej på att leta djur istället för att tänka på var jag satt.
Det tog en stund att få kontroll över känslorna men det gick.

Det tog inte lång stund innan jag såg något i ögonvrån, för att tillägga till min vänstra sida fanns ett stort kallhygge med en liten gräsäng och rakt fram hade jag en linje med träd och buskar, till höger fanns det två kullar och bakom dom fanns en skyddad äng. På höger sida ser jag mellan kullarna att det rör sig och det ser ut att var i ljusbrun färg, jag tar upp mitt gervär och lägger det rätt så jag kan se om det är en bock. Jag kom ihåg vad min man sa, att om öronen står rakt upp kan det vara svårt att avgöra om det är en bock eller en get. Vilket stämde för det gick inte att se. Men som tur var så vände den sig så att jag fick bredsida på djuret, och kännde lite besvikelse över att det var en get, men det byttes snart ut i intresse för efter henne kom två kid. Det var givande att sitta och studera dessa tre djur hur dom fungerade tillsammans. För att tillägga så ner tre meter ifrån mej på högra sidan satt en hare och glodde på mej hela tiden.

Skottet gick av och man undrade genast vem i jaktlaget som hade haft tur. Men det tog inte lång stund innan telefonen ringer och min man ville att jag skulle komma till bilen. Jag tittade efter geten som redan var långt borta efter signalerna. Och missmodigt ger mej tillbaka till bilen. Min man var inte glad för Kent hade skjutit en bock för våra valpars skull så att dom skulle få lukta. Jag hade faktiskt glömt bort att om jag låser bilen ska jag lägga nycklarna på ett ställe som vi kommit överrens om. Han kunde inte ta ut rajja. Jag följde med ut på det stora kalhygget och fick se Kents spetsbock. Vi satte hundarna på spåret och rajja fattade direkt och gick i spåret ända fram till djuret. Sedan försökte hon slicka ihjäl det vilket såg roligt ut, för när max kommer i närheten av ett djur som skjutits så hoppar, sliter biter och drar han i det. Men inte rajja det skulle bara slickas, tror att det kommer sen när hon blir större.

Vi passade djuret och hjälpte Kent att få det till bilen han har problem med ena knäet. Stod och pratade en stund och jag känner hur min mage börjar knorra av hunger så jag säger hejdå så länge och börjar köra hem till stugan. Väl framme så är pappa och mamma vakna och mornar sej lite med kaffe och en cigg vilket för min del satt fint med kaffet. Vi satt och pratde lite och hon visade mej svampen hon plockat dagen innan. Och jag måste tillägga att Eva och jag är skogsmullar, älskar att gå i skogen med henne och plocka svamp och bär. Jag gick in för att få i mej lite mat så vi kunde åka en runda, för pojkarna skulle röja och bygga ett torn.

Gissa ocm vi hittade svamp och pappa skrattar och frågar om vi inte får utslag för det får han bara av att tänka på den väldigt goda svampen. Och Eva rolig som hon är skrattar och säger att om han inte är snäll så lägger hon svamp i hans säng i natt...

På kvällen efter middagen när det närmar sig halv sex börjar vi göra oss i ordning. Jag har sagt till pojkarna ofta att få se en räv skulle vara något speciellt. Så jag fick passet där Kent sköt sin bock, inte för att jag trodde det skulle komma några rådjur med tanke på vad som hänt på morgonen.

Körde ut bilen till stället där den kan stå, smyger mej fram mot kanten till kallhygget och tittar ut på det igen, hade sett det under morgonen men då kändes det inte lika stort och inte lika långt ut till tornet. Det tog mej 20 minuter ca innan jag kunde sätta foten på första steget. Kröp upp i tornet och letade efter stället där räntan låg så jag viste var jag skulle titta ofta om det skulle komma en Mickel. Satt och kollade i olika vinklar i ca 45 minuter och helt plötsligt dyker det upp ett rådjur från min högra sida. Tar upp geväret lägger det till rätta och tittar i siktet, hjälpte inte mycket djuret var så långt ifrån att jag hade aldrig skjutut. Tar upp kikaren vilket inte hjälpte mycket då den kändes klumpig och ovan, fick alltså inte rätt på den.

Följde djuret med kikarsiktet och tänkte många gånger snälla kom närmare. Och min bön måste ha blitt hörd för långt bort går en grusväg och där kom en stor bil körandes. Och denna bilen gjorde så att djuret ändrade riktining mot mej istället och började komma så nära att jag kunde urskilja vad det var, och gissa det var en stor bock med stora horn. Jag följde honom fast enligt min uppfattning var det för långt mellan oss för att trycka. Sedan försvann han bakom kullen. Geväret höll jag kvar och bara lyfte huvudet för att spana utefter kullen och hoppades att den skulle komma fram. Efter en liten stund vilket kändes som en evighet dök min bock upp, och nu låg han på perfect avstånd ca 80 meter. Men han gick sakta, så jag provade en sak pappa hade sagt till mej, jag vislade en ton och jodå han stannade och då gick fingret som det skulle. Bocken stegrade sig och jag laddade snabbt om och kunde inte låta bli att pusta ut. Han hoppade tre steg och sedan bara försvann han rakt ner. Gissa om jag blev snopen, han bara försvann. När jag insett vad jag lyckats med och att det var min första bock började kroppen skaka. Jag vet att jag satte ett perfekt skott för jag hade varit inne på jägarförbundets hemsida för ungdommar och provat olika skottlägen i ett spel där man får förklarat hur djuret reagerar och hur skottplats kan se ut efter ett skott.

Tog upp min telefon skakade så kraftigt att jag knappt kunde slå min mans nummer och ringde, det bubblade i hela kroppen för jag ville skrika att jag fixat det. Min man blev jätteglad och lovade att komma och hjälpa mej, jag kunde inte stå still och vänta så jag började sakta gå tillbaka mot bilen. När jag var nästan framme så kom min man, han kysste mej och grattulerade.

När vi kom bort till bocken förstod jag varför han försvunnit, han hade hamnat i ett hjulspår efter maskinen som kapat träden. Och så klart ner i lite lera men som tur var inte i andra spåret vilket var vattenfyllt. Jag och min man fixade till bocken inför hemfärd och min man sa att han var stor och tung, så det var en fin bock. Ock jag måste tillägga att hornen är väldigt ovanliga fast dom är mina första. Och jag är väldigt glad och belåten över att jag fixade det så bra.

Nu har det gått en vecka sedan jag skrev sist. Vi har fått gjort väldigt mycket och barnen är helt slut av en vecka full med aktiviteter.

I lördags var vi och badade nere vid stranden och barnen blev bruna men dock inte jag som blev en aningen röd.

På söndagen åkte vi allihopa till Skånes djurpark och gick där en hel dag. De stora barnen gick och fotade med sina mobiler och var helt inne på alla djuren.

De små gillade vilsvinen bäst, vi klappade årsgrisarna och det slutade med att vi hade alla där och alla skulle bli kliade på magen. Gässen blev oxå väldigt uppskattat, barnen skrattade gott åt att gässen gick in i hästhagen flaxade lite hotfult med vingarna mot hästarna som bara blängde lite surt på gässen. Gässen kände sig stora och kunde sedan gå fram till vattenskålen och dricka.

Kronhjortarna fastnade jag för, fast kanske inte den som låg närmast staketet, jag klappade honom lite på baken och han grymtade långt ner i halsen, viste inte om det var för att det var skönt eller för att han skulle skrämmas lite, men vist vet jag att så pratar dom, men det var ändå lite si och så.

Vi provade att se hur långt vi kunde hoppa, det fanns en bana som man kunde se hur långt man hoppade och jämföra med vilka djur man hoppade lika långt som. Barnen skrattade och skojade. Men det hela slutade lyckligt för alla.

Skogens konung är väldigt maffigt att se, och bara tanken på att kunna se en sådan ute i skogen skulle varit lite skrämande, tänk att få höra ett brak bakom en och där står en stor stor stor ålgtjur. Det hade varit respektingivande.

Nu ska jag köra och hämta min minsta tös på dagis och ikväll ska jag lämna henne och min äldsta till deras pappa, sedan ska jag fixa för jakten som kommer.

Idag har varit en varm dag, presis perfekt för en dag på stranden.


Vi väntade ett par timmar så att det skulle bli presis lagom till innan det blev som varmast. Packade en fikakorg och åkte. Fast strand och strand vet jag inte om man kan kalla det, men en insjö med en fin strand att ligga på. Och många folk var det första parkeringen gick inte att få plats på så vi körde ner till båtplatsen. Och där fanns det flera platser. Vi parkerade bilen och lastade av barnen, bara två små tre åringar, dom stora tonåringarna hade redan cyklat ner. Hittade en bra plats där det var gräs och två meter ner till vattenbrynet. Dom små kunde leka och vi kunde ha uppsikt utan att det skulle bli för långt att springa om det skulle vara något.

Och barnen hade det väldigt roligt i vattenbrynet, dom letade stora musslor och skulle ha dom med sig hem, jag har fortfarande inte fått dom att förstå att det är levande djur där i.



Min man var lite försiktig med badandet, han tyckte att det var lite kyligt, och jag tyckte att det var rent ut sagt skit kallt. Men bada ville han inte riktigt först. förrens Fanny kom och skulle hjälpa till.......




Men efter lite blöt övertalning från Fanny så slängde han sig i vattnet. Småbarnen tyckte att det var väldigt roligt att se pappa springa.


Men som alla dagar så tar det slut någongång. Och det gjorde denna oxå. Vi var tvungna till att packa ihopa och bege oss hemåt, för vi skulle åka och låna en bil till. Vi sitter just nu bara med en bil och vi är sju personer när alla är här. I morgon ska vi åka till Skånes djurpark och ha en trevlig dag med barnen, det är ju ändå semester.

Idag har varit väldigt avkopplande och lungn förutom att de två små bråkar och skriker.



Jag och min man har mest småfixat hemma idag. Skulle baka bröd vilket blev en hit som vanligt. Och tänkte att jag skulle göra lite lemon curd till min man, han är rent tossig i det. Men det gick åt pipan, jag rörde hela tiden och det lyckades mej att bränna den i botten ändå. Gissar att det är grytan vilket inte är den bästa grytan i världen. Men han räddade lite som han satt och mumsade på.



Sedan vid sex tiden åkte jag och manen ner till skytteklubben och skulle träna lite det är snart dax för lite bockajakt, vilket jag längtar efter. Jag hoppas att jag får jakt lycka på min första jakt. Men jag vet inte om jag kommer att dra sådana jakthistorier som min man och hans pappa drar ibland. Förra årets älgjakt har jag hört mycket om och det blir inte bättre. Älgarna, måste tillägga att dom sköt var sin, att älgarna bara blir större och större för varje gång historien går igen. Nu är dom så stora att dom var tvungna att bygga ut dörrhål och tvingades att ha hjullastare för att få hem hornen. Och här måste jag tillägga att det var några små spetshorn.



Jag har sagt till dom att jag kommer inte att skryta utan att mina horn kommer att vara stora. Det är väldigt roligt när jag tänker på det. Dom har en norrläning oxå i jaktlaget och han drog en historia för mej så jag trodde att jag skulle trilla av stolen. Det handlade om smygjakt, och han hade smygit ut på ett stycke och såg älgen stå längre ut på ängen, han hade tagit ner huvudet och börjat smyga ut till den här älgen. När han skulle titta upp för att se var han var i jämförelse till älgen, visade det sej att han låg rakt under älgen.



När jag satt och kopplade av på altanen så hörde jag ett dovt dunkande i trädet bakom huset. Jag sprang in och hämtade kameran för jag hoppades att det skulle vara spillkråkan, men det var det inte utan denna fina fågel funkade lika bra att fotografera.


Töserna har sina killproblem, och det är inte lite det. Det är bara killar hit och killar ditt. Gör slut med den och blir ihopa med han. Jisses höll man på så när man var ung?

Badade hundarna igår, vi hade köpt ett nytt hundshampoo och detta innehöll oxå balsam, vilket märktes på vår lila Rajja. När hennes päls torkat så stod den på alla håll, presis som när man sovit oroligt en natt och man vaknar upp, går ut på toaletten och tittar sej i speglen, och då brukar man få en smärre chock när man ser ett hårmonster. Ungefär så såg Rajja ut och det påminner lite om en rugguggla. Så idag har vi kallat henne det.

Nu ska jag äta lite glass med familjen och titta lite på tv, sedan ska jag flörta lite med min man och se om han känner för att använda sina magiska fingrar över min rygg idag.

Jobbigare och hemskare kan det inte bli.....

Idag är en sådan dag där man skulle kunna be alla dra så långt pipan räcker. Har ni oxå kännt det så? Och inte blir det bättre av att partnern går runt en som katten kring het gröt. Det gör det hela tusen gånger värre, och jag har sagt till honom att inte göra så när jag känner på detta sätt. Att saken blir bättre om han tar tag i mej och kramar mej får ner mitt humör genom att ge mej det jag behöver mest just nu, ömhet och kärlek, förståelse och värme.

Men inte det är som vanligt han drar sej undan och det gör att jag blir så jävla förbanad att jag inte klarar av att vara hemma. Varför ska man inte kunna komma ihåg att när man behöver en som mest så va där. Jag försöker och jag vet att jag är sådan, för ingen har sagt något. Det är inte ofta jag är så här, och då borde man väl komma ihåg det, eller?

Och inte blir det bättre av att min äldsta tös inte kommer ihåg var hon har lagt sin spruta, den som är så viktig. Hon är allergisk mot getingstick. Och inte underlättar det heller av att hon inte kommer ihåg vad man säger till henne. Det enda hon har i huvudet är inte killar som man skulle kunna tro utan det är datorer och spel vilket gör mej arg där oxå. För hon är lat och orkar inte mycket vill bara sitta framför datan, och det har resulterat i dataförbud här hemma, men som inte hennes pappa kan hålla jämna steg med.

Vad gör jag för fel som tydligen är så dålig på familj och manligt beteende.