Jaha så sitter man här igen och låter tankarna rulla runt i huvudet.


Efter 14 år så trodde man att man tillhörde en familj, gissa vilken besvikelse när jag inte blev bjuden på min dotters gudföräldrars bröllop. Är det bara för att jag och min dotters pappa inte är tillsammans längre? Det kändes lite i kroppen, att man kunde bli avpolleterad så pass fort.


Och är det inte så att gudföräldrar ska ta hand om barnet när föräldrarna går bort? Min första dotter hade ett par vänner som gudföräldrar vilket inte blev så väldigt populärt efter fem år så försvann dom från hennes liv. När jag så fick min andra dotter tänkte jag att det problemet skulle jag inte ha igen så jag lyssnade på mitt ex och tog en släkting till honom. Fast idag ångrar jag det ur djupet av mitt hjärta att jag inte följde mitt eget val. En av mina kusiner hade passat bättre det visas redan idag och tösen är bara tre år gammal. Gudföräldrarna hör inte av sig sedan dom fick ett eget litet barn. Men min kusin kramar och frågar ofta efter Milla och hur det är med henne. Går det att byta gudföräldrar? Idag skräms jag av tanken på vad som händer om jag och Millas pappa skulle gå bort, ska hon flytta till dom och bo där med folk hon knappast känner? Men jag får försöka leva med denna oron och hoppas att allt löser sig.


Men varför älta detta gjort är gjort hur mycket jag än vill vrida tillbaka klockan och göra på mitt sätt så går inte det. Kan bara hoppas att dom inser fakta och tar tag i sitt ansvar.


Varför ska det vara så väldigt svårt att få tag i bilen man vill ha för pengar man har råd med. Varenda gång jag hittar på nätet så är den borta. lite jobbigt. Känns väldigt desperat just nu av att hitta en bil till. Det funkar inte i längden att bara ha en bil.



Var och badade hundarna igår och Rajja har lika roligt som alltid i vattnet, hade hon och Max kunnat skulle dom bosätta sej i vattnet. Visst jag vet att båda är vattenhundar men så roligt som dom har, så är det problem. Och det märkte jag när vi åkte till Landskrona för att hjälpa till med en båtmotor som beehövde justeras. Och i småbåtshamnen fanns det en ramp som man körde ner båten i vattnet. Just där det är väldigt halt skulle Rajja så klart försöka dra ner mej. Som tur var så hade jag Max att hålla tag i så det gick inte. Men roligt hade vi, som vi skrattade när hon sprang och jagade dropparna som hon skvätte upp med sina tassar.

Men när vi var nere vid sjön där vi bor så är det lite annorlunda dom hoppar och skuttar och drar. Dom vet var vi är och vad som ska hända. Max fick jag en bra bild på när han ligger och väntar på något, vad vet jag inte.

På lördag kväll efter jobbet går min man äntligen på semmester vilket ska bli skönt att få ha honom hemma lite. Men dom första två veckorna blir inte själva utan med alla barnen. Vilket börjar redan kännas. Mina två barn är det inga problem med, men den äldsta och den yngsta av min mans barn har jag lite svårt med. Den mellersta funkar bara fint. Men det är nog för att hon inte lyssnar på sin mor som försöker inbilla dom en massa om mej och deras pappa. Men den äldsta, ja vad ska jag säga, det är som att börja på ruta ett hela tiden. Den yngsta, jag hade svårt att tro att han kunde vara min mans barn för det finns inga likheter och så är min man inte 100% säker heller, men han vågar inte åka och testa för att få reda på sanningen. Han är rädd för att bli ledsen, jag kan inte släppa det hela men jag försökte för min mans skull. Och det gick åt skogen när folk som jag knappt känner kommer fram och frågar om han verkligen är min mans barn. Jag och min man vet hur hans ex höll på. Och det är väl antagligen därför som kännslan infinner sej hos mej. Önskar att det fanns ett sätt att få lite frid i hjärta och själ med allt detta.

Men efter två veckor som antagligen blir hektiska så ska vi få en vecka bara för oss själva, själva och själva vi har två små ändå fast dom är håriga. Det är bocka jakt och iväg ska vi, jag hoppas att jag får skjuta min första bock, det hade varit toppen i och med att det blir min första jakt.

Hej allihopa

Det har hänt en hel del sedan sist jag skrev. Vinter var det och nu sommar är det. Vi hade presis skaffat en hundvalp som hette Tabby, tråkigt så fick vi leta efter ett nytt hem till henne då jag inte tålde hennes korta päls. I två veckor surade Max och ingenstans fick man vara ifred. Så vi började leta och hittade en liten wachtel hona som vi hämtade så fort det bara gick. Rajja heter hon och är nu 5 månader gammal. Max är lycklig och älskar att låta henne göra vad hon vill. Vilket vi tycker är lite synd om honom för hon kan gå väldigt hårt åt honom i öronen, eller när hon tränar dödsstöten på honom fast det händer inte så mycket, Max ser ut presis som om det är en mygga som kommer och puttar på honom.

Det planeras oxå bröllop vilket barnen planerar mest. Fanny och Göran har samma tankegång när det gäller NÄR vi ska gifta oss, då helst förra veckan. Amy är oxå eld och lågor och tänker på kläder redan. Jaha väldigt kul fast jag vill nog själva planera det så vi får det som vi vill ha det. Har tänkt lite i 40-tals still och det tycker Göran att det låter toppen.

Det är inte bara soligt på himmlen det finns en hel del moln oxå och dom drar ihopa sej väldigt. Görans ex Lena har en väldigt konstig inställning när det gäller hur man talar om den andre föräldern. Samuel har kommit några gånger och sagt att " pappa du är en skitstövel". Jaha vem har sagt det frågade Göran " det sa mamma " tycker att det är hemskt att Göran ska få höra det från sin son hur hans ex tycker om honom. Barnen har faktiskt inte med det att göra utan det ska bara vara positiva tankar om föräldrarna oavsett vad man tycker och tänker.

Men nu ska jag inte sitta och älta detta tråkiga, alla barnen samlas hos oss i morgon fast vi har redan den största skaran här och det är skönt, dom sover länge då speciellt tonåringarna. 12.00 idag tyckte jag att nu får dom faktiskt ta och stiga upp ur sängarna. Milla sover oxå lite längre men inte sååå länge. Töserna planerar att åka till marknaden idag igen, jag gissar att det är nog en massa snygga killar som drar som man kan titta på. Och det tycker jag är helt okej dom är i den åldern då man tittar och blir blyg och frågar efter telefonnummer.

Vad har mer hänt....

jodå en hel del men det får jag ta en annan dag nu ska jag gå och fixa färdigt sylten som jag håller på att kokar.