Det har hänt väldigt mycket sedan sista inlägget. Jag vet att jag borde skriva oftare.

Som sagt vi var på Skånes djurpark innan vi skulle lämna av barnen. Fast min mans ex skulle som vanligt ställa till jävelskap. Helt plötsligt skulle hon inte hämta barnen på fredagen utan hon kom på söndagen den dagen vi skulle varit uppe i jaktstugan och suttit på vårt första pass på morgonen. Icke hon jävlades lite till och kom inte förrens klockan halv åtta på kvällen. Så vi fick brottom när hon kört med barnen att få in hundarna och började köra. Vi var inte framme förrens klockan halv tolv.

Packade ut från bilen in i stugan, jag säger bara det tack Eva, hon hade varit så gullig och fixat lite nytt kaffe till oss som stod färdigt med två muggar brevid kannan. Där ute lyste en marchall välkomnande när vi kom fram. Vilka härliga svärföräldrar man har fått.

Drack lite gott kaffe och kröp till kojs, fast i jaktstugan ligger hundarna i vår säng vilket dom inte får göra hemma.Och jag kan tillägga att det är små våningsängar. Så när det kommer en stor brun hund på närmare 30 kg och baxar ner baken intill en så har man inte mycket svängrum. Den lilla pluttan ville oxå upp i min slaf fast det hade inte gått så min man lockade till sej henne.

Tidigt på morgonen väcker min man mej med kaffe och en härlig kyss. Vilket uppvaknande. Jag började känna fjärilarna i magen det var ju faktiskt mit första jaktpass och jag viste inte hur det skulle gå. Min man och jag satt och pratade över kaffet medans vi plockade på oss sammtidigt. Och vi kom fram till att mitt första pass skulle vara på ett nytt torn med bra skjutfång.

Jag kysste min man lastade in hundarna och geväret, hoppade in i bilen och började köra. Väldigt vad nervös man kan vara, fjärilarna blev värre ju närmare jag kom mitt pass. Jag tänkte mycket på hur jag skulle göra när jag kom fram och hade ställt bilen vilka saker jag skulle tänka på och hur jag skulle göra. Vilket var tur i sig för jag började komma ihåg vad som gällde när jag skulle till mitt pass, det var att gå sakta och tyst.

Hittade mitt pass och höjdrädd som jag är kände rädsla och undrade hur detta skulle gå. Man såg rakt ner genom golvet vilket inte underlättar svindlen. Lyckades få stolen rätt så jag kunde sätta mej ner och försöka koncentrera mej på att leta djur istället för att tänka på var jag satt.
Det tog en stund att få kontroll över känslorna men det gick.

Det tog inte lång stund innan jag såg något i ögonvrån, för att tillägga till min vänstra sida fanns ett stort kallhygge med en liten gräsäng och rakt fram hade jag en linje med träd och buskar, till höger fanns det två kullar och bakom dom fanns en skyddad äng. På höger sida ser jag mellan kullarna att det rör sig och det ser ut att var i ljusbrun färg, jag tar upp mitt gervär och lägger det rätt så jag kan se om det är en bock. Jag kom ihåg vad min man sa, att om öronen står rakt upp kan det vara svårt att avgöra om det är en bock eller en get. Vilket stämde för det gick inte att se. Men som tur var så vände den sig så att jag fick bredsida på djuret, och kännde lite besvikelse över att det var en get, men det byttes snart ut i intresse för efter henne kom två kid. Det var givande att sitta och studera dessa tre djur hur dom fungerade tillsammans. För att tillägga så ner tre meter ifrån mej på högra sidan satt en hare och glodde på mej hela tiden.

Skottet gick av och man undrade genast vem i jaktlaget som hade haft tur. Men det tog inte lång stund innan telefonen ringer och min man ville att jag skulle komma till bilen. Jag tittade efter geten som redan var långt borta efter signalerna. Och missmodigt ger mej tillbaka till bilen. Min man var inte glad för Kent hade skjutit en bock för våra valpars skull så att dom skulle få lukta. Jag hade faktiskt glömt bort att om jag låser bilen ska jag lägga nycklarna på ett ställe som vi kommit överrens om. Han kunde inte ta ut rajja. Jag följde med ut på det stora kalhygget och fick se Kents spetsbock. Vi satte hundarna på spåret och rajja fattade direkt och gick i spåret ända fram till djuret. Sedan försökte hon slicka ihjäl det vilket såg roligt ut, för när max kommer i närheten av ett djur som skjutits så hoppar, sliter biter och drar han i det. Men inte rajja det skulle bara slickas, tror att det kommer sen när hon blir större.

Vi passade djuret och hjälpte Kent att få det till bilen han har problem med ena knäet. Stod och pratade en stund och jag känner hur min mage börjar knorra av hunger så jag säger hejdå så länge och börjar köra hem till stugan. Väl framme så är pappa och mamma vakna och mornar sej lite med kaffe och en cigg vilket för min del satt fint med kaffet. Vi satt och pratde lite och hon visade mej svampen hon plockat dagen innan. Och jag måste tillägga att Eva och jag är skogsmullar, älskar att gå i skogen med henne och plocka svamp och bär. Jag gick in för att få i mej lite mat så vi kunde åka en runda, för pojkarna skulle röja och bygga ett torn.

Gissa ocm vi hittade svamp och pappa skrattar och frågar om vi inte får utslag för det får han bara av att tänka på den väldigt goda svampen. Och Eva rolig som hon är skrattar och säger att om han inte är snäll så lägger hon svamp i hans säng i natt...

På kvällen efter middagen när det närmar sig halv sex börjar vi göra oss i ordning. Jag har sagt till pojkarna ofta att få se en räv skulle vara något speciellt. Så jag fick passet där Kent sköt sin bock, inte för att jag trodde det skulle komma några rådjur med tanke på vad som hänt på morgonen.

Körde ut bilen till stället där den kan stå, smyger mej fram mot kanten till kallhygget och tittar ut på det igen, hade sett det under morgonen men då kändes det inte lika stort och inte lika långt ut till tornet. Det tog mej 20 minuter ca innan jag kunde sätta foten på första steget. Kröp upp i tornet och letade efter stället där räntan låg så jag viste var jag skulle titta ofta om det skulle komma en Mickel. Satt och kollade i olika vinklar i ca 45 minuter och helt plötsligt dyker det upp ett rådjur från min högra sida. Tar upp geväret lägger det till rätta och tittar i siktet, hjälpte inte mycket djuret var så långt ifrån att jag hade aldrig skjutut. Tar upp kikaren vilket inte hjälpte mycket då den kändes klumpig och ovan, fick alltså inte rätt på den.

Följde djuret med kikarsiktet och tänkte många gånger snälla kom närmare. Och min bön måste ha blitt hörd för långt bort går en grusväg och där kom en stor bil körandes. Och denna bilen gjorde så att djuret ändrade riktining mot mej istället och började komma så nära att jag kunde urskilja vad det var, och gissa det var en stor bock med stora horn. Jag följde honom fast enligt min uppfattning var det för långt mellan oss för att trycka. Sedan försvann han bakom kullen. Geväret höll jag kvar och bara lyfte huvudet för att spana utefter kullen och hoppades att den skulle komma fram. Efter en liten stund vilket kändes som en evighet dök min bock upp, och nu låg han på perfect avstånd ca 80 meter. Men han gick sakta, så jag provade en sak pappa hade sagt till mej, jag vislade en ton och jodå han stannade och då gick fingret som det skulle. Bocken stegrade sig och jag laddade snabbt om och kunde inte låta bli att pusta ut. Han hoppade tre steg och sedan bara försvann han rakt ner. Gissa om jag blev snopen, han bara försvann. När jag insett vad jag lyckats med och att det var min första bock började kroppen skaka. Jag vet att jag satte ett perfekt skott för jag hade varit inne på jägarförbundets hemsida för ungdommar och provat olika skottlägen i ett spel där man får förklarat hur djuret reagerar och hur skottplats kan se ut efter ett skott.

Tog upp min telefon skakade så kraftigt att jag knappt kunde slå min mans nummer och ringde, det bubblade i hela kroppen för jag ville skrika att jag fixat det. Min man blev jätteglad och lovade att komma och hjälpa mej, jag kunde inte stå still och vänta så jag började sakta gå tillbaka mot bilen. När jag var nästan framme så kom min man, han kysste mej och grattulerade.

När vi kom bort till bocken förstod jag varför han försvunnit, han hade hamnat i ett hjulspår efter maskinen som kapat träden. Och så klart ner i lite lera men som tur var inte i andra spåret vilket var vattenfyllt. Jag och min man fixade till bocken inför hemfärd och min man sa att han var stor och tung, så det var en fin bock. Ock jag måste tillägga att hornen är väldigt ovanliga fast dom är mina första. Och jag är väldigt glad och belåten över att jag fixade det så bra.