Fredag

Som jag sa igår, plugga plugga plugga. Och det har jag gjort mängder men det kommer till en punkt i studerandet när hjärnan inte orkar ta emot mer. den gränsen kom och gick ett antal gånger under dagen, när man kommer på sej själv med att läsa samma stycke ett flertal gånger är det dax att ge upp för dagen.



Det blev istället att fixa det sista med bilen, in och besiktiga och gissa den gick faktiskt igenom efter många försök senare, att det ska vara så svårt att lokalisera något problem i en bil. Men nu är vi lyckliga igen äntligen två bilar att köra med istället för en bil som man nästan spelar tärning om vem som ska ha den.



När vi kom hem efter en liten avkopplande resa var det dax att gå ut och se om vår wachtel Max tycker om att dra pulka lika mycket som att dra runt min man på cykel. Och gissa han älskade det han drog och drog och vår minsta bara skrattade för fullt, har aldrig hört henne skrika av skratt på det sättet. Vår lila vorsthe Tabby fattade inte ett dyft utan sprang runt och bet Max i örat vilket han inte brydde sej om.

Här är en bild där det går undan. Barn och hundar är glada och har en så trevlig stund att det var värt att föreviga detta härliga ögonblick. Inte för att sedan när det var dax att gå in som någon var intresserad att gå in och äta lite nä minstingen ville en gång till bara en gång till, och Max såg inte trött ut utan mer besviken när vi tog av honom selen.

Provade något nytt till middagen vilket är som att spela på lotto och vinna högvinsten om det går hem hos Milla. denna gången gick det inte riktigt bra alls. Hade köpt grekisk philodeg, som jag provade att fylla med lite eget. Blandade älgfärs, svamp, tomater och vitlök i pannan som fick steka upp och bli gosigt gott, sedan hällde jag i salt peppar och lite sweet chili. när detta hade stekts färdigt var det dax för mosarellan men den hade jag skivat i små bitar och blandade ner så att det smälte. Gjorde små vårrullar av det hela och det blev kanon lyckat alla andra åt så det stod ut genom öronen, men inte Milla hon är en svår nöt att knäcka ibland. Så det blev till att ge henne lite köttfärs som blev över med lite vitlöksbröd. Men på det hela stora så är jag glad det blev inte storvinsten men nästan.

Sitter och funderar på varför man är som man är, är det biologin eller är det omgivningen som skapar den man är innerst inne? Eller är man den man är för att man själva formar sej som man vill genom alla olika vägval som finns i livet. Hur hade jag varit som människa om jag inte haft barn idag? Hur hade ditt liv sett ut om du hade valt annorlunda vid stora korsningar i ditt liv?

Nä nu är det dax för att gosa med mina barn innan det är jag som somnar med min lila idag.