Första dagen barnfritt på länge

Helt tyst är det. Man sitter och försöker få loss stoppen i öronen, men det finns inget där, det är så tyst. Väldigt ovanligt, så man försöker intala sig att barnen sover, man går och plockar lite. Går in på rummet och ska kolla så att täcket inte har kasat ner, men det ligger ingen där, det är en säng utan någon som liggen och sussar så gott. Fast denna gången tänker jag försöka låta bli att plocka fram kläder till barnen i morgon, det finns ingen att klä på.

Så hur ska jag klara en hel helg med en sådan tysthet, jo väldigt enkelt, jag åker ner till klubben och trännar lite skytte. Då får jag lite liv i öronen igen. Men inatt kommer det att bli jobbigt, jag brukar ligga och lyssna på andetagen från milla för att kunna somna så måste jag veta att hon sover lungt, så inatt finns det ingen att lyssna efter. Får rikta in min hörsel på att lyssna antingen efter hundarna eller min man, eller så får jag försöka intala mej att hon ligger där och sover och att jag kan höra henne.

Vi får se hur det går men jag saknar henne redan fruktansvärt mycket och det har bara gått fyra timmar.