fredag 27 februari 2009

Äntligen

Äntligen är jag av med migränen, vilken mardröm det har varit. I söndags fick jag ont i nacken och i måndags började den onda cirklen att göra sej påmind, man drar upp axlarna mot hakan och man känner migränen krypa upp för nacken fram mot pannan. Och när det har kommit till den gränsen att man inte kan ta ner axlarna och slappa av för att man får mer ont i huvudet så kan man inte slappna av i axlarna så man blir av med det. Fram till igår torsdag orkade jag inte längre då hade jag testat olika preparat och inget funkade, så jag ringde läkaren. Och han fattade presis den onda cirklen som inte gick att komma ifrån och jag kunde få något som hjälpte istället. Och i går kväll för första gången på en evighet känns det som fick jag bara vanlig huvudvärk och det var otroligt skönt att bara ha vanligt ont i huvudet och inte migrän.

Har inte släppt helt men snart gör det det får jag hoppas. Men man känner sej som en skit som inte har haft samma tålamod med tösen och inte har varit på humör för att vara med henne. Min lilla milla har ett showande som är fantastiskt annars men inte just då. Hon sjunger och dansar väldigt mycket och mycket är hittepåande. Vilket är väldigt roligt för hon hittar på melodin och låten efter vad hon antingen gör eller har gjort. Så ibland får man reda på saker som hon gjort som inte skulle gjort vilket gör att man skrattar väldigt mycket. Men det värsta är att man måste hålla minen och fråga henne vad hon har gjort och då får man oftast ett leende och lite blink med ögonen, och vem kan motstå en sådan charm.

Nu ska jag mysa med min underbara man och ta det lungt då jag känner att allt inte är som det ska med nacken kanske kan jag få lite massage ikväll med hans magiska fingrar. Gissa om han hade tjänat bra som massör.

kram alla där hemma

tisdag 24 februari 2009

En dag som bara gått fel

Har ni oxå haft den turdagen då allt ja just allt bara gått åt ett håll? Och då menar jag inte åt ett bra håll. Denna dagen kan man nog jämföra med en fredag den 13. Ett passande namn på denna dag. Från jag vaknade tills nu så har inget funkat. Det kvittar vad jag än har gjort så är det fel eller har blivit fel i både tal och görande.

Så hur kunde denna dagen bara gå så fel. Ja jag gissar på att det hela började med vaknandet med migrän, ingen bra start på dagen alls. Sedan upptäcker jag att det fattas saker, jaha, sedan när jag lokaliserat sakerna så var mitt humör redan på väg åt fel håll. Inget bra alls. Och som smör ovanpå moset så har vi fått ohyra i skafferiet som jag upptäckte och det är lite överallt och det blev inte alls bra då med tanke på frukosten fick ändras vilket inte är så lätt med en envis treåring.

Ju längre dagen gick ju sämre gick den. Skulle med och kolla en ny bil med manen idag vilket inte blev av då vi rök ihopa. Sedan när han kom hem rök vi ihop igen angående regler och barn.

söndag 22 februari 2009

En tur i skogen

Idag har det varit lugnt så det fanns en stund för att ut i skogen med kameran i högsta hugg. Och gissa vilken tur jag hade idag, det kan inte bli bättre när man går och lullar lite i skogen. Helt plötsligt hör man några ovanliga ljud, kvistar som bryts. Man försöker ge hörslen allt man har och står på helspänn och vrider huvudet för att försöka avgöra var i från ljudet kommer eller om det bara var en inbillning. Men nej jag hörde det igen det låter tungt i skogen, smyger mej fram mot en stor gran och kikar försiktigt fram under grenarna. Vilken lycka det är att få se en flock med kronhjortar gå sakta och lungt över vägen. Vislar lite för att få deras uppmärksamhet så jag kan få några bra bilder och jodå dom ställde upp sej så fint, dom är väldigt nyfikna av sej.




Det är detta som gör det värt att fotografera och ta jägarexamen. Läran om vårt vilt, att kunna avgöra vad det är för vilt man ser och ungefär man gör för att få deras uppmärksamhet så man kan få dessa underbara bilder av dom. I detta läget önskade jag att jag hade ett större objektiv så jag kunde komma närmare så man verkligen kunde se deras grasiösa kroppar. Dessa djur vars gång som nästan svajar fram när dom travar. Detta är en underbar dag att få råka stöta på dessa.


Men inte för att jag är svältfödd på djur, vi har ett par ekorrar som bor på vinden och kan ställa till med ett himmla oväsen när dom springer runt där uppe. Visst dom delar utrymmet med möss oxå men det tar vi för erkorrar är härligt söta att titta på, och för att inte tala om när dom börjar med sitt revir hävdande på våren när trädet med hasellnötter börjar slå blad. Då är dom väldigt vilda och full fart på sej. Att dom kunde hoppa mellan träd som står ungefär två till tre meter ifran varandra visste jag inte innan. Att studera dessa djur oxå har gett mej en helt annan förståelse för dessa små livliga djur.

Så det är inte helt fel att bli jägare för det är så som många inte tror att där det finns jägare så finns det faktiskt mer vilt än på de marker som inte har jägare. Jag vet att det låter konstigt men jägaren har faktiskt viltets bästa för ögonen. Många gånger så får naturvårdsverket och andra instanser som har hand om vårt vilt och olika regler faktiskt reda på mer från jägarna än vad dom själva kan få reda på. Jägarna räknar av viltet, berättar om det förekommer några sjukdommar, konstiga dödsfall osv osv. Så det är inte bara så att bara för att man är jägare så ska man skjuta hej vilt på allt som rör sej. En jägare lyckönskar djuret när det inte blev skjutet om inte allt stämde. Man vill inte skjuta ett vilt om man inte är säker på att man få ett bra skott, onödigt lidande för djuret är inget man eftersträvar.



lördag 21 februari 2009

Lördag

Jaha så var det äntligen lördag idag. vår stora vove blev två år idag, grattis Max. Och på ren jäkelskap mot svågern så bjöd vi in på kalas för deras vove Ozzy. Vilket blev uppskattat med ett gott skratt. Det innebar att vi fick fixa en vove tårta. Våldigt roligt. Hundarna tyckte att dagen var rolig och smaskig. Dom åt och busade i trädgården.



Sedan kom vår stora katt Nemesis hem efter en av sina turer och satte respekt i Ozzy som är en stor och stark hund. Väldigt roligt, det måste faktiskt sägas att våran katt väger närmare 6 kg, och är inte rädd för hundar så när Ozzy ställde sej för att jaga Nemesis gick inte det som planerat, han stor kvar och eftersom Ozzy inte backade så gick Nemesis ett steg närmare och stirrade stint på Ozzy. Detta resulterade i att Ozzy inte kände sig bekväm med det hela det gick inte så som han hoppats på, att få jaga katt.


Så här skönt myser våran katt när den gjort något spännande. För ni som undrar så är det en korsning mellan bondkatt och en norsk skogskatt. Min framtida katt som jag jätte jättegärna vill ha är en Mainecoon. Det är vad jag kallar katt en kattras som växer tills den är fyra år och kan väga närmare 13 kg vad jag då har hört.





Milla hon är för härlig den tösen, min man var ute och fixade något när han kommer in i hallen så står Milla där med något bakom ryggen och tittar på pappa som om det regnar. Pappa frågar vad hon har bakom ryggen, och Milla svarar i lite barsk ton, "gå nu in med dej", och vinkar med handen på samma gång. Detta resulterade i att min man inte kunde hålla masken utan gick snabbt in till mej och berättade det hela. Men för att berätta vidare han visste att det fanns en penna i handen på henne, och den använde hon mycket riktigt på sig själva, så benen blev väldigt konstnärligt målade IGEN.



Det har varit en härlig dag med avkoppling och bus om vart annat. Milla hon skulle åka pulka idag igen och det gick inte tillräckligt fort när vi drog utan hon ville att det skulle gå fortare. Vi hämtade selen till Max och han blev eld och lågor, det var jobbigt att få fast han i selen för han ville springa hela tiden. Till slut gick det och iväg bar det, Milla skrattade lika mycket som igår och blev lika sur när det var dax att gå in då det kändes som om det börja frysa.

fredag 20 februari 2009

Fredag

Som jag sa igår, plugga plugga plugga. Och det har jag gjort mängder men det kommer till en punkt i studerandet när hjärnan inte orkar ta emot mer. den gränsen kom och gick ett antal gånger under dagen, när man kommer på sej själv med att läsa samma stycke ett flertal gånger är det dax att ge upp för dagen.



Det blev istället att fixa det sista med bilen, in och besiktiga och gissa den gick faktiskt igenom efter många försök senare, att det ska vara så svårt att lokalisera något problem i en bil. Men nu är vi lyckliga igen äntligen två bilar att köra med istället för en bil som man nästan spelar tärning om vem som ska ha den.



När vi kom hem efter en liten avkopplande resa var det dax att gå ut och se om vår wachtel Max tycker om att dra pulka lika mycket som att dra runt min man på cykel. Och gissa han älskade det han drog och drog och vår minsta bara skrattade för fullt, har aldrig hört henne skrika av skratt på det sättet. Vår lila vorsthe Tabby fattade inte ett dyft utan sprang runt och bet Max i örat vilket han inte brydde sej om.

Här är en bild där det går undan. Barn och hundar är glada och har en så trevlig stund att det var värt att föreviga detta härliga ögonblick. Inte för att sedan när det var dax att gå in som någon var intresserad att gå in och äta lite nä minstingen ville en gång till bara en gång till, och Max såg inte trött ut utan mer besviken när vi tog av honom selen.

Provade något nytt till middagen vilket är som att spela på lotto och vinna högvinsten om det går hem hos Milla. denna gången gick det inte riktigt bra alls. Hade köpt grekisk philodeg, som jag provade att fylla med lite eget. Blandade älgfärs, svamp, tomater och vitlök i pannan som fick steka upp och bli gosigt gott, sedan hällde jag i salt peppar och lite sweet chili. när detta hade stekts färdigt var det dax för mosarellan men den hade jag skivat i små bitar och blandade ner så att det smälte. Gjorde små vårrullar av det hela och det blev kanon lyckat alla andra åt så det stod ut genom öronen, men inte Milla hon är en svår nöt att knäcka ibland. Så det blev till att ge henne lite köttfärs som blev över med lite vitlöksbröd. Men på det hela stora så är jag glad det blev inte storvinsten men nästan.

Sitter och funderar på varför man är som man är, är det biologin eller är det omgivningen som skapar den man är innerst inne? Eller är man den man är för att man själva formar sej som man vill genom alla olika vägval som finns i livet. Hur hade jag varit som människa om jag inte haft barn idag? Hur hade ditt liv sett ut om du hade valt annorlunda vid stora korsningar i ditt liv?

Nä nu är det dax för att gosa med mina barn innan det är jag som somnar med min lila idag.

torsdag 19 februari 2009

torsdagskväll

Idag den 19 februari.
sitter här och försöker få fart på rumpan när jag igentligen skulle sitta med näsan i mina böcker. Har ett enormt stort prov på måndag något som jag gärna skulle vilja klara. jägarexamen med högvilt som inriktning.
Men samtidigt så vill jag inte läsa mer just nu. Har mina underbara töser här hemma och min ena styvdotter, det är ju faktiskt sportlov, konstigt nog så är alla sjuka. ingen orkar gå ut och leka i snön tycker att det är tråkigt då det faktiskt är snö på sportlovet vilket var väldigt längesedan.
Min minsta tös som heter Milla och är två och ett halvt år är full rulle fast hon är förkyld. Min äldsta dotter heter Amy och är 13 och den åldern vet vi ju hur det är. "men mamma måste jag gå ut, jag vill sitta framför datorn jag orkar inte vara ute det är inte roligt" ja så låter det tills jag kommer på ett sätt att få ut henne, oftast brukar hundarna hjälpa mej i den sitsen.
Min styvdotter Hanna 15 år och världens lugnaste och goaste tjej, ja henne behöver jag faktiskt inte lirka med. det är presis som om man får försöka ta ett lasso runt henne och stoppa henne lite i sin framfart. Så väldigt mogen för sin ålder att jag undrar var är barnet i henne.

Min minsta har kommit i den åldern nu när man ska försöka vara allvarlig men oftast går det inte, hon har en härlig förmåga att få oss att skratta så vi inte vet var vi ska ta oss till. Hennes favoritord just nu när man pratar med henne är "åhh jooo" och så lägger hon huvudet på sned och ler med ögen. Och där föll man pladask rakt ned i hennes ögon och hon rakt in i hjärtat.

Fast det är inte alltid bara dans på rosor när det gäller den lilla, hon har ett ruggigt humör oxå vilket jag inte har en anning om var det kommer ifrån "fast jo det har jag men vill inte kännas vid det, vanlig förnekelse" och då är inget bra inget funkar och hennes humör är totalt kaos.