Julen ska ut....

Jaha nu har allt julande tagit slut, om man inte tänker på julrean som fortfarande håller på. Här hemma har jag börjat städa ut julen, vilket kom halvvägs sedan tog det stopp. Min man hade användt mina jullådor till att elda med, jisses. Jaha där stod man och kliade sig i huvudet och undrade om man började bli glömsk. Var ute i förådet och garaget och letade men kunde inte hitta dom. Så jag fick ringa och då kom det fram att dom hamnat i kaminen. Bad att han skulle ta nya med sig hem så jag kunde fortsätta, så nu sitter jag och har två små lådor till som sakerna ska ner i. Men det går säkert bara bra.

Varför är det alltid så svårt att hitta roliga gardiner i skåpen varje gång man ska hänga upp nya. Man tycker dom är tråkiga och man har sett dom innan. Men det är bara till att plocka fram dom och stryka dom igen fast visa blötar jag ner och hänger upp fuktiga så hänger dom sej rätt med veck och allt. Vilket passar mej då jag inte är så väldigt glad för att stryka tvätt, kan jag slippa gör jag det.

Milla behöver definitivt åka på dagis, och som tur är ska hon det i morgon, hon fick en ritmatta i julklapp som man har vatten i pennorna iställer för kritor och dyligt. Men den lila busan kom på att man kunde låna en pensel och ha lite vatten i ett glas och då kunde man låtsas att man målar. Vilket inte gjorde något förrens jag kom på henne med att måla på katten som vackert satt kvar och tyckte det var kul. Så det hela slutade med att både barn och katt var rent dyblötta.

Äntligen har Milla somnat, hon kan hitta på en väldans massa bus. Hittade några bilder på henne när hon som vanligt hittar på något med vatten. Rätt charmigt faktiskt.

Och som vanligt hittar hon på något roligt minspel. Fast detta brukar hon köra med ibland.

Trodde jag skulle dö av skratt idag, vi pratade Milla och jag och jag frågade hon något som hon inte viste, så hon skulle tänka. Bara det att hennes tänka var att föra upp pekfingret till kinden och peka tänk tänk tänk samtidigt som hon sa det, väldigt svårt att hålla sig för grin.

Men som alla småbarnsföräldrar så vet ni liksom jag att många gånger så gör barnen livet värt att leva och dom förlänger vårat liv genom att få oss att skratta, men sedan kommer dom till tonåren och då tar dom nog väck alla år dom gett oss.

Min äldsta har en kille uppe i stockholm och allt är enligt henne guld och gröna skogar, dom har inte träffats än men tydligen ska dom vara helt nerkärade i varandra, vilket jag inte tycker verkar vettigt då båda inte är mer än i femtonårsåldern. Och som grädde på moset så messade Amy att hon skulle förlova sig med denna killen som varken jag eller hennes pappa träffat, jag fick en blackout nästan och innan jag började gorma "som var min första reaktion", så ringde jag hennes pappa och talade om vad som var på gång och bad han att prata med henne, då han har lättare för att vara lugn. Och vi ska inte tala om att tänka i dessa situationer för det står bara stilla. Så jag hoppas att han får henne på andra tankar.

Min äldsta styvdotter och hennes kille går i samma tankar, och det får mej till att undra lite om det inte är det som ligger bakom Amys reaktion. Eller så är det bara för att hon ska försöka få oss att reagera, hon vill ju inte gå till skolan och BUP bara spelar henne i händerna vilket jag inte tycker om alls. Hon har inte gått i skolan dom två sista veckorna på förra terminen, för att dom sa till henne att hon skulle ta det lugnt och "försöka" gå till skolan. Ja vi såg hur det gick. Finns det fler där ute som känner samma sak och som har samma problem med sin tonårsdotter?????